41. Deprived of Wisdom
Dutiyavagga
Bản dịch Tiếng Việt đang được cập nhật. Vui lòng tham khảo bản Tiếng Anh hoặc Pāli.
Vuttañhetaṁ bhagavatā vuttamarahatāti me sutaṁ:
“Te, bhikkhave, sattā suparihīnā ye ariyāya paññāya parihīnā.
Te diṭṭheva dhamme dukkhaṁ viharanti savighātaṁ saupāyāsaṁ sapariḷāhaṁ;
kāyassa bhedā paraṁ maraṇā duggati pāṭikaṅkhā.
Te, bhikkhave, sattā aparihīnā ye ariyāya paññāya aparihīnā.
Te diṭṭheva dhamme sukhaṁ viharanti avighātaṁ anupāyāsaṁ apariḷāhaṁ;
kāyassa bhedā paraṁ maraṇā sugati pāṭikaṅkhā”ti.
Etamatthaṁ bhagavā avoca.
Tatthetaṁ iti vuccati:
“Paññāya parihānena,
passa lokaṁ sadevakaṁ;
Niviṭṭhaṁ nāmarūpasmiṁ,
idaṁ saccanti maññati.
Paññā hi seṭṭhā lokasmiṁ,
yāyaṁ nibbedhagāminī;
Yāya sammā pajānāti,
jātibhavaparikkhayaṁ.
Tesaṁ devā manussā ca,
sambuddhānaṁ satīmataṁ;
Pihayanti hāsapaññānaṁ,
sarīrantimadhārinan”ti.
Ayampi attho vutto bhagavatā, iti me sutanti.
Catutthaṁ.
This was said by the Lord…
“Bhikkhus, those beings are thoroughly deprived who are deprived of noble wisdom. They live in discomfort even here and now, with vexation, trouble, and distress, and when the body perishes at death a bad bourn is to be expected.
“Those beings are not deprived who are not deprived of noble wisdom. They live in comfort here and now, without vexation, trouble, or distress, and when the body perishes at death a good bourn is to be expected.”
See the world with its devas,
Destitute of wisdom,
Established in name-and-form,
Conceiving this to be the truth.Wisdom which leads to penetration
Is the best thing in the world;
By this one completely understands
The ending of both birth and being.Devas and human beings hold dear
Those awakened ones ever mindful,
Possessing joyous wisdom,
Bearing their final bodies.
Vuttañhetaṁ bhagavatā vuttamarahatāti me sutaṁ:
“Te, bhikkhave, sattā suparihīnā ye ariyāya paññāya parihīnā.
Te diṭṭheva dhamme dukkhaṁ viharanti savighātaṁ saupāyāsaṁ sapariḷāhaṁ;
kāyassa bhedā paraṁ maraṇā duggati pāṭikaṅkhā.
Te, bhikkhave, sattā aparihīnā ye ariyāya paññāya aparihīnā.
Te diṭṭheva dhamme sukhaṁ viharanti avighātaṁ anupāyāsaṁ apariḷāhaṁ;
kāyassa bhedā paraṁ maraṇā sugati pāṭikaṅkhā”ti.
Etamatthaṁ bhagavā avoca.
Tatthetaṁ iti vuccati:
“Paññāya parihānena,
passa lokaṁ sadevakaṁ;
Niviṭṭhaṁ nāmarūpasmiṁ,
idaṁ saccanti maññati.
Paññā hi seṭṭhā lokasmiṁ,
yāyaṁ nibbedhagāminī;
Yāya sammā pajānāti,
jātibhavaparikkhayaṁ.
Tesaṁ devā manussā ca,
sambuddhānaṁ satīmataṁ;
Pihayanti hāsapaññānaṁ,
sarīrantimadhārinan”ti.
Ayampi attho vutto bhagavatā, iti me sutanti.
Catutthaṁ.